♥

igår kväll kom jossan och ann förbi. vi fikade, skvallrade och snackade om existensiella frågor. jag återkommer till dessa senare. nu över till kvällens huvudämne. vi fick ett tips om björnar på porjusvägen. då två av oss aldrig sett en björn och en eventuellt inte gjort det var vi väldigt sugna att förvandla kvällen till en björnjagarkväll.
efter en tids övertalande, lirkande och peppande fick vi med oss jossan. vi lovade att låsa dörren eftersom hon av nån anledning var bombsäker på att björnar tog sig genom dörrar med hjälp av handtagen.

bara iförd shorts, jacka och mina farliga nya gummistövlar (se fg inlägg) kastade vi oss in i pansarvagnsaudin. (vi övervägde noga vilken bil vi skulle ta, men efter att ha konstaterat vilka bilar vi hade att välja mellan insåg vi ganska snabbt att en audi allroad var något bekvämare för björnspaning än anns audi 80 och jonas opel.) det gick fort, vi var så exhalterade att vi glömde bort allt som kallas hastighetsbegränsningar och helljus i den svala lördagsskymningen. nu undrar ni: fick de se björnen?
jag måste tyvärr göra er besvikna. men spåren såg vi, tydligt. med klor och allt. det var mäktigt.

nu över till livets existensiella frågor
vi är ju människor och tycker att allt kretsar kring oss själva. även fast vi, speciellt svenskar enligt min uppfattning, är väldigt måna om att bevisa motsatsen. tänk dig såhär: du är ju du, och du tänker ofta på dig själv, ditt beteende och dina känslor. gå vidare och tänk på dina närmaste. din mamma, pappa, flickvän, dödspolare. ännu lite vidare, din mormor, farfar, moster, kusin. ytterligare en bit, din mosters mans mormor, dina föräldrars bekanta, en lärare från mellanstadiet. sådärja. nu har vi kartlagt en del av ditt liv. detta är alltså DIN bubbla. tänk dig då hur många människor som bor i din hemstad, din kommun, del av sverige, HELA sverige, skandinavien, europa, samtliga värdsdelar - alltså hela världen. alla dessa människor bär på en likadan livsbubbla.

DU ÄR EN FJÄRT I RYMDEN!

men vi övergår till det fysiska. jorden är ju en jävla bit från solen. det finns flera planeter i solsystemet. en ganska stor yta alltså. om du överblickar solsystemet innanför ögonlocken. kan du se dig själv? nä, du är jävligt liten redan nu. solsystemet ligger i en galax kallad vintergatan. de säger att det finns en till galax inte så långt från vår (nåja, avstånd är ju relativa). resten är förmodligen svart. vad är då det svarta? säg att det finns miljontals galaxer i detta svarta.(nu är du lika liten som paolo roberto är för mike tyson) det spelar ju som ingen roll, för det svarta är ju oändligt, säger dom. men vadå oändligt. det är ju ändå fysiskt, tycker man. luften blir ju nån gas i rymden. det är väldigt fysiskt med gas. kan detta fysiska bara sluta vara fysiskt? eller: är vi (som min gode vän josse spekulerade) en så liten del av något annat så det inte går att upptäcka i världens bästa mikroskop? tänk om det faktiskt är så att vi är en av de minsta beståndsdelarna i en plastmugg eller en hand eller en blomma eller en muterad bisonoxe?

ja kära vänner... we can go on for ever.
har ni svar på detta kan ni gärna ringa mig.

nu ska jag återgå till min trygga lilla bubbla, städa mitt hem, sätta om blommor, ringa mormor och tvätta kläder.

so long soldiers // filosofen