fisig onsdag
jag har ångest över så mycket. pengar, inte för att jag inte har några. det är olika saker. jobb, jag har för mycket att göra och ändå inget jag vet kommer hålla i längden. skola, jag vet inte vad jag ska söka, var jag ska bo om jag söker, när jag ska söka och hur det blir med jonas då. vänner, snart har väl alla flyttat och så står jag här, upp över öronen med jobb och har bara jonas att prata med. han är min bästa vän, men det går inte prata med samma person om allt. det bara är så. telefoner är dessutom överskattat.
allt detta är ganska existensiella objekt, men ändå så materiella. men säg såhär. har jag inga vänner har jag ingen kärlek (obs: jonas, mamma och pappa inräknade), har jag ingen kärlek har jag ingen livsglädje, har jag ingen livsglädje orkar jag inte ha ett jobb, har jag inget jobb så tjänar jag inga pengar, har jag inga pengar så har jag ingenstans att bo, har jag ingenstans att bo så är jag hemlös och enligt första punkten också ensam.
hemlös och ensam. vilken framtidsutsikt.
måste nog grubbla på detta över ett parti fråga olle.
tack och hej!
vid närmare eftertanke så hamnade jag nog lite ur spår där i harangen. däremot så sitter ångesten kvar.
jag gör om versen:
om jag inte pluggar så har jag inget jobb, om jag inte har något jobb så har jag inga pengar. det innebär då att jag måste tigga av andra. då slutar dom umgås med mig, då har jag inga vänner kvar. så är jag ändå hemlös och ensam.....
fan, kanske man måste plugga ändå.
nu fortsätter fråga olle...
någon stal tiden
Jag har varit strängeligen upptagen på sista tiden. Jag måste medge att min internettid, på ca 5 minuter i vecka, senaste tiden gått till något dom kallar facebook. Ett virrvarr av engelska benämningar, bekanta ansikten som vill bli din vän, ninjor, vampyrer och ett enda [nonsens].
Igår spenderade jag tid i kullen, i ett hus numera ägt av LB the great och Hassemannen. Har rivit tapeter så det stod härliga till. Nu väntar jag mig gratis inflyttningsfest ;)
Tittar ut, blir deppig, tittar in, blir deppig. Jag tror jag måste bege mig till mor och far. Om inte annat så kan jag ju alltid slänga käft med någon annan än mig själv. Däremot gör jag åtminstone inte som A ännu. Intervjuar mig själv. Fast förresten kanske det är något jag bör börja med.
Dansen går bra, tackar som frågar. Kiruna vart en smärre flopp, men whattheheck, stokholm var kul.
Fick köpa ett par skor. Röda klackisar. Svårt att beskriva. Hade jag haft en bild hade jag kunnat lägga upp den, men jag ids inte rota fram kameran.
Idag väntar något jobbigt. Vi ska begrava min bästis. Det känns just nu som att jag hellre haft askan under kudden, men det går ju inte. Det känns skönt att han fått somna och inte behöver ha ont mer. Jag är övertygad om att han har det bättre där han är, och ännu mer säker är jag på att han finns här nånstans och ser till att vi mår bra.
Han är som min lyckoamulett och mitt lyckopiller.
Nej, nu kan jag inte sitta här och snuva längre. Jag behöver frisk luft. Ska dra med min mamma på en prompis. Utan hund!!-vad konstigt. Nån gång ska väl vara den första.
Kram å hej