Måndagslathet
Tillbaka på jobbet. Tänk hur fort man vänjer sig vid semester :)
När jag cyklade till jobbet i morse (i klänning och klackisar! reds. anm.) och kände hur sommarvinden strök på mina bara smalben och hur älven och gräset och blommorna luktade så insåg jag VERKLIGEN hur underbart det är att bo här. Igår kväll gick Jonas, Mallis och jag upp mot västtoppen, tog av åt höger på andra kullen och satte oss bakom ett krön som gav totalt vindskydd. Så vackert, så tyst och stilla i midnattssolen. Det enda som hördes var Mallis som febrilt försökte hitta blåbär att äta i de 3cm höga blåbärsrisen. (Frustrationen var total, hon förstod inte när vi sa att det inte var säsong.) Det var hur som helst vackert. Efter en weekend i New York känns det fantastiskt att vara tillbaka. Vad säger ni kompisar? Nu vänder vi upp och ner på det här stället. Fram för söndagsmiddagar på restaurang av högsta klass och fika efter klockan sex på vardagar. Who's with me?
När jag cyklade till jobbet i morse (i klänning och klackisar! reds. anm.) och kände hur sommarvinden strök på mina bara smalben och hur älven och gräset och blommorna luktade så insåg jag VERKLIGEN hur underbart det är att bo här. Igår kväll gick Jonas, Mallis och jag upp mot västtoppen, tog av åt höger på andra kullen och satte oss bakom ett krön som gav totalt vindskydd. Så vackert, så tyst och stilla i midnattssolen. Det enda som hördes var Mallis som febrilt försökte hitta blåbär att äta i de 3cm höga blåbärsrisen. (Frustrationen var total, hon förstod inte när vi sa att det inte var säsong.) Det var hur som helst vackert. Efter en weekend i New York känns det fantastiskt att vara tillbaka. Vad säger ni kompisar? Nu vänder vi upp och ner på det här stället. Fram för söndagsmiddagar på restaurang av högsta klass och fika efter klockan sex på vardagar. Who's with me?
Kommentarer
Trackback