♥

vi måste prata. det är inte du, det är jag. vi har varit nära varandra i ca ett år nu. vi har delat många stunder; glädje, sorg, skräck, ångest, illamående, magkatarr, hjärtklappning, stress, hjälplöshet, tjockisdepression och allmänt nedsatt prestationsförmåga. det har varit trevligt att lära känna dig, men nu tror jag att det är dags att vi går skilda vägar. det känns lite som att du nu begränsar min livskvalitet. missförstå mig rätt och ta det inte personligt, men jag har ledsnat på dig. livskris känns så 2010. vi har inget att prata om längre och jag måste liksom anstränga mig för att hitta samtalsämnen. så, som sagt, jag vill inte såra dig, men ber dig högaktningsfullt att dra åt helvete. häng dig, dränk dig eller stick och brinn. jag tror att det är bäst för oss båda och det är säkert nån annan som behöver dig.

men som sagt. tack för den här tiden. jag vill aldrig mer se dig. dö. adjö.